Försök inte sitta på två stolar samtidigt, det är lätt att du hamnar mitt emellan.

Ni vet när man bara känner för att skriva flera sidor, med bl.a känslor, tankar, funderingar, aggressionsuttbrott, panikångest, trötthet, förvirring, glädje, lycka och en jävla massa skit? Så som jag känner just nu, skulle jag kunna skriva en hel bok, med fyra stycken uppföljare. Iofs så skulle inte en jävel läsa dom, då man absolut inte skulle fatta någonting. Kan man tycka om någonting, som är så abstrakt att abstrakt är för litet att uttrycka det för?

Från förra torsdan fram tills idag har jag lidit av stor ångest. Sådan ångest att jag nästintill fick utslag över hela kroppen.

JUSTE, förra veckan satte jag en människa på plats oxå, jag har aldrig någonsin känt en sån skön känsla förut. Ni vet dom där riktigt jävligt jobbiga människorna, som man bara mår illa av att titta på? Och man har hållt in den känsla i över två års tid och man har verkligen försökt att låta bli att reta sig på personen. Men nu fick jag fanimej nog. Då denna person inte kan vara något "sig själv". Fast stackarn, den personen är ju inte sig själv. Den härmar, slingrar sig, kan aldrig stå fast vid en åsikt och är bara jättejobbig. Och denna personen, har känt sig lite utstött av bla mig och en till, och undrar varför är det så? Jo hörrödu, i ett helt år försökte vi få med dig med olika saker utanför skoltiden, och du sa alltid nej. Varför ska vi fortsätta försöka få med dig? Tiden gick, och jag började mer och mer tycka illa om dig. Och du förstod inte hur mkt du gick folk på nerverna. Sen förra veckan fick jag höra någonting som jag absolut inte accepterar. Jag sa vad jag tyckte, och vad sa du då? "Går du på dagis eller?". Oj oj oj, sedan tog det EN dag för dig att komma med svar. Du satt hemma hela natten och klura ut vad du skulle säga va? OM DET HADE VARIT SANT, SÅ SKULLE DU HA SAGT DET REDAN DÅ JAG SA TILL DIG FÖRSTA GÅNGEN. Är inte det lite konstigt? Aja, den lilla kossan kan slicka min röv faktiskt. Ursäkta mitt språk, jag har försökt varit snäll mot dig, men nu är mitt tålamod åt helvete med dig. Du äcklar mig. Förresten, när jag sa att "du kommer få ångra dig för det här" - Då menar jag det. Håll ögonen öppna.

Detta var mitt första inlägg på denna blogg, grovt, ärligt och äkta. Förresten, Ellinor heter jag. PEACE.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0