21 februari 2011.
Heii gott folk. Sitter och bara är. Ba är. Assa de där modet måste verkligen vara det mest meningslösa någonsin. Typ ett streck. Utan punkt. Jag är hellre hjärtekrossad än att ba va. Men de en fett seg dag idag. Och jag längtar ba till Malaga så grovt just nu att jag blir gnepp. Gnepp. Aa, de är idag ja. Den här dagen. Om ni får en panik attack av mitt streckiga inlägg så ja, får jag väl be om ursäkt. Felåt. Jag vill ba ha sommar, sol, värme o glädje. Denna vinter kan gå i ide.
6 februari 2011.
Long time no see! Aa men så är det ibland. Denna vecka har jag jobbat, blivit magsjuk, degat, blivit frisk, gått på bio, träffat vänner, städat och ätit pizza. Det har varit en skön vecka. Men jag längtar till Malaga.
Juste jag har ju inte ens droppat den stora nyheten. Jag planerar att flytta till Malaga detta år. I tre års tid har jag dagdrömt om att få bo och leva i den staden. I really love it. Så nu jobbar jag på så mycket jag kan för att spara ihop för att först åka ner dit och söka jobb och lägenhet och förhoppningsvis stanna där. Hur länge vet jag inte.
Aa, så det är liksom det som gör mig lite extra glad om dagarna när jag tänker på det.
Igår va jag på bio med Tintin och såg Trassel. Assa oh my. Jag är så kär i den filmen. SÅÅ bra, for real. Ni vet hur dagens familjefilmer är nuförtiden, lite halvdanta och tråkiga (förutom Shrek dåra). Så jag blev väldigt glad över den filmen igår. Rolig, fin, spännande och ba så bra. Jag och Tintin blev dessutom jättearga på det gäng av 12 åringar som va tvungna att skratta även när det var sorgligt i filmen. Vi satt där i biomörkret med tårarna rullandes ner för kinden och så sitter dom där och skrattar och leker coola. Inte coolt.
Aah, Tintin. Den människan kommer jag aldrig sluta älska. Probably the best friend in the world.
Juste jag har ju inte ens droppat den stora nyheten. Jag planerar att flytta till Malaga detta år. I tre års tid har jag dagdrömt om att få bo och leva i den staden. I really love it. Så nu jobbar jag på så mycket jag kan för att spara ihop för att först åka ner dit och söka jobb och lägenhet och förhoppningsvis stanna där. Hur länge vet jag inte.
Aa, så det är liksom det som gör mig lite extra glad om dagarna när jag tänker på det.
Igår va jag på bio med Tintin och såg Trassel. Assa oh my. Jag är så kär i den filmen. SÅÅ bra, for real. Ni vet hur dagens familjefilmer är nuförtiden, lite halvdanta och tråkiga (förutom Shrek dåra). Så jag blev väldigt glad över den filmen igår. Rolig, fin, spännande och ba så bra. Jag och Tintin blev dessutom jättearga på det gäng av 12 åringar som va tvungna att skratta även när det var sorgligt i filmen. Vi satt där i biomörkret med tårarna rullandes ner för kinden och så sitter dom där och skrattar och leker coola. Inte coolt.
Aah, Tintin. Den människan kommer jag aldrig sluta älska. Probably the best friend in the world.
Min egna speciella Elvis.
Elvis. Min katt. Det är verkligen sjukt hur mycket jag älskar honom. Och har under min uppväxt verkligen haft många olika husdjur. Vi har liksom haft 15 hamstrar ungefär, fyra fåglar, fyra katter, två hundar och liksom två minigrisar. Och alla har verkligen varit speciella, på sitt lilla vis.
Vi hade en hund för lite över ett år sen som heter Athena, ni minns säkert henne eftersom jag skrev mycket om henne oxå. Hon var min lilla ögonsten, min prinsessa. Hon gjorde mig så glad, och jag saknar henne varje dag.
Och nu har vi liksom en Elvis. Och visst det är inte en hund som ger en speciell glädje. Men Elvis är verkligen udda. Han är en förmänskligad hundlik bästa kompis. Helt scchjuuuwkt. Det finns så mycket med honom som får mitt hjärta att smälta. Hur han springer och säger hej till en när man kommer hem/går upp på morgonen. Hur han tittar på en och jamar när man säger hej. Hur han ligger tätt intill en på natten när man ska sova, för att han liksom verkligen tycker om det. Hur han kommer fram helt random och ger mig en puss på munnen.
Aa, den katten (tänkte skriva människan) är mig varmt om hjärtat. Mitt hjärtas fröjd och glädje, som Skalle-Per säger. Du är liksom min man.
Vi hade en hund för lite över ett år sen som heter Athena, ni minns säkert henne eftersom jag skrev mycket om henne oxå. Hon var min lilla ögonsten, min prinsessa. Hon gjorde mig så glad, och jag saknar henne varje dag.
Och nu har vi liksom en Elvis. Och visst det är inte en hund som ger en speciell glädje. Men Elvis är verkligen udda. Han är en förmänskligad hundlik bästa kompis. Helt scchjuuuwkt. Det finns så mycket med honom som får mitt hjärta att smälta. Hur han springer och säger hej till en när man kommer hem/går upp på morgonen. Hur han tittar på en och jamar när man säger hej. Hur han ligger tätt intill en på natten när man ska sova, för att han liksom verkligen tycker om det. Hur han kommer fram helt random och ger mig en puss på munnen.
Aa, den katten (tänkte skriva människan) är mig varmt om hjärtat. Mitt hjärtas fröjd och glädje, som Skalle-Per säger. Du är liksom min man.
