ellinor

Elvis. Min katt. Det är verkligen sjukt hur mycket jag älskar honom. Och har under min uppväxt verkligen haft många olika husdjur. Vi har liksom haft 15 hamstrar ungefär, fyra fåglar, fyra katter, två hundar och liksom två minigrisar. Och alla har verkligen varit speciella, på sitt lilla vis.

Vi hade en hund för lite över ett år sen som heter Athena, ni minns säkert henne eftersom jag skrev mycket om henne oxå. Hon var min lilla ögonsten, min prinsessa. Hon gjorde mig så glad, och jag saknar henne varje dag.

Och nu har vi liksom en Elvis. Och visst det är inte en hund som ger en speciell glädje. Men Elvis är verkligen udda. Han är en förmänskligad hundlik bästa kompis. Helt scchjuuuwkt. Det finns så mycket med honom som får mitt hjärta att smälta. Hur han springer och säger hej till en när man kommer hem/går upp på morgonen. Hur han tittar på en och jamar när man säger hej. Hur han ligger tätt intill en på natten när man ska sova, för att han liksom verkligen tycker om det. Hur han kommer fram helt random och ger mig en puss på munnen.

Aa, den katten (tänkte skriva människan) är mig varmt om hjärtat. Mitt hjärtas fröjd och glädje, som Skalle-Per säger. Du är liksom min man.